Kulturarv avser så vitt skilda uttryck som traditioner, språk, konstnärliga verk, hantverkskunnande, arkiv- och föremålssamlingar, historiska lämningar samt kulturmiljöer och kulturlandskap. Kulturarv är inte statiskt utan något som omformuleras, förändras, förstärks eller försvagas över tid.
Gemensamma kulturarvet
Vårt gemensamma kulturarv står med sin kunskap, samlingar och verksamhet för en kontinuitet och ger ett historiskt perspektiv på samhället. Ett ökat engagemang för vårt kulturarv och samhällsutveckling har stora förutsättningar att skapa en känsla av gemenskap i samhället och bidra till att stärka en demokratisk utveckling.
Kommunens Kultur- och fritidsenhet arbetar med utställningar, föreläsningar och andra arrangemang som genom inkludering av och samarbete med andra kulturer syftar till att sprida kunskap om vårt och andra kulturers kulturarv och öka integrationen och förståelsen för omvärlden.
Museer i kommunen
I kommunen finns en hembygdsförening som driver Svaneholms slotts museum och har ett slottsarkiv. Läs mer på https://svaneholm.se
Johannamuseet är ett privatägt tekniskt och allmänt museum. Läs mer på www.johannamuseet.com
Skolmuseet i Västra Vemmenhög drivs av Stiftelsen Vämund.http://www.wamund.se/museum.html
Skånska kulturlandskapet
Sedan mer än 11 000 år har människor präglat kulturlandskapet och gett Söderslätt sin identitet. Otaliga kulturskatter – borgar, ruiner och gravar vittnar om Söderslätts historia. Museer, utställningar och evenemang håller kultur och historia levande och blandas med dagens uttryck. Vemmenhögsbygden är kanske det som bäst motsvarar den traditionella föreställningen om det skånska landskapet. Här finns slätten, backlandskapet, kyrkorna, slotten, byarna, pilevallarna och alléer.
Arkeologen Folke Hansen, som gjorde utgrävningar i Abbekås (Oshögarna vid Skivarpåns mynning) på 1930-talet skriver i boken "Skånska Bronsåldershögar":
Den skånska sydkusten är rik på fornminnen från bronsåldern. Ifrågasättas kan om någon skånsk socken lämnat flera bronsåldersfynd än Skivarp. Fynden från denna socken äro många och för vetenskapen värdefulla."
Tegelarkitekturen i Skurups kommun
År 1874 drogs den privatägda järnvägen,kallad Grevebanan, rakt genom Skurups socken. Kring Grevebanan växte det nya samhället fram och 1895 införlivades byarna Saritslöv och Sandåkra. Runt sekelskiftet 1800/1900 hade Skurup 1200 invånare. Gamla Skurups by var sedan medeltiden en känd marknadsplats.Driftiga handelsmän såg till att nya Skurup fortsatte den traditionen. De burgna köpmännen ville bo ståndsmässigt och byggde pampiga tegelhus i så kallad Skurupsgotik. Det är byggnader med tinnar, torn och utsmyckningar. Troligtvis hade den kände arkitekten Carl George Brunius ett finger med i spelet.
Tegelakademin
Tegelakademin, startade som ett samarbetsprojekt mellan Skurups och Svedalas kommuner med bidrag från Leader Söderslätt med syfte att visa den arkitektoniska rikedomen som finns i Skurup och Svedala, digitalisera arkivmaterial och sprida kunskap genom kulturkvällar, utställningar med mera. Efter att projektet avslutats bildades en ideell tegelförening. www.tegelakademin.se
Svaneholms Slott
Svaneholms slott är ett anrikt slott med en lång historia. Den äldsta delen uppfördes 1530, med tegel från Skuderups Borg, av Mourids Jepsen Sparre som ägde slottet mellan åren 1530-1534. Morids Jepsen Sparre var danskt riksråd och tjänade vid det danska hovet från 1493 och var ägare bland annat till Skuderups Borg.
En av de mest tongivande ägarna var friherren och upplysningsmannen Rutger Macklean. Slottet var i Mackleans ägo åren 1782-1826, som under dessa år hann instifta enskiftet och starta skolor långt innan folkskolereformen ägde rum.
Den sista grevinnan på slottet var Eva Ehrensvärd. När hennes man Augustin Ehrensvärd avled 1934 stod hon ensam med stora skulder p g a olika renoveringsprojekt och delar av godsets tillgångar auktionerades ut. 1935 tog den för ändamålet bildade Svaneholms Slotts Andelsförening över ansvaret för slottets bevarande tillsammans med parken på 45 hektar, trädgård och skog samt sjön. Grevinnan bodde kvar på slottet till sin död 1947.
I slottet finns förutom en restaurang också ett museum. I dess samlingar finns fler än 13.000 katalogiserade föremål. Bland de större donationerna märks främst grevinnan Eva Ehrensvärds kvarlåtenskap och systrarna Wallis, som växte upp på Dybäcks Slott. Systrarna skänkte främst högreståndsmöbler, varav flera har tillhört prinsessan Sofia Albertina (1753-1829).
Stjärneholms borgruin
Ute på en ö i den lilla sjön strax norr om Lillesjö ligger den numera igenvuxna ruinholmen. Det ståtliga Stjärneholm byggdes 1550 av riksrådet och amiralen för en stor dansk flotta, Mogens Gyldenstierna (1485-1569). Borgen hade vallgravar och vindbrygga,men var trots allt ingen försvarsanläggning utan snarare ett lantgods. Idag finns resterna av huvudbyggnaden och två flyglar kvar. Även utanför vallgravarna finns en vall som skiljer anläggningen från slättlandskapet i syd, som är en del av den torrlagda Näsbyholmssjön.
48 år gammal gifte Mogens Gyldenstierna sig med Anna Sparre, dotter till Mourits Sparre på Svaneholms slott, som ligger nära Stjärneholm. Borgen omnämns för första gången i skriftliga källor 1557. År 1613 kom borgen i Predbjörn Gyldenstiernas ägo, som lade borgen under Svaneholm. Borgen övergavs dock redan under 1610-talet och omtalades år 1624 som "alldeles ödelagt".
Paret Mogens Gyldenstierna och Anna Sparre fick 22 barn tillsammans. De har efterlämnat ett stort skriftligt material av oftast personlig karaktär. Detta är i sin helhet publicerat i tre band 1929-1941. http://libris.kb.se/bib/2062687 Böckerna finns på Lunds Universitetsbibliotek.
Släkten Gyldenstiernes släktvapen här nedan:
Runstenar i Skurups Kommun
(Uppgifterna är hämtade ur Samnordiska Runtextdatabasen)
Östra Vemmenhögsstenen
Tidigare kallad Dybäcksstenen, är en runsten som står på sin ursprungliga plats vid Herremansbron i Östra Vemmenhög. Stenen nämns redan i en dansk skrift 1591. Ett tolkningsförsök 1598 gjorde att man trodde att stenen var från Kung Snös tid (ca 600 e. Kr.) Runstenen avbildades och undersöktes av Skonvig 1627 och redovisades i Ole Worms "Monumenta Danica".
Inskriptionen lyder: "Broder reste sten denne efter Bosse, broder sin, mycket god kämpe".
Örsjöstenen
Stenen är 135 cm hög och är daterad till ca 100-1050. Stenen som tillhör Örsjögården har tidigare använts som trappsten och är mycket sliten. Den restes 1972 på sin nuvarande plats.
Inskriptionen lyder: "Tomme reste sten denne efter sin bror Hunvid, en mycket god man".
Rydsgårdsstenen eller Södra Villiestenen
Stenen som ristades under vikingatiden har fått en enkel ornamentik med två raka runslingor, som bildar formen av en romersk båge.
Stenen flyttades på 1800-talet till sin nuvarande plats, där den står mycket vackert placerad med runsidan mot sjön och Rydsgårds Gods på motsatta sidan av sjön. Det är en manshög, bastant sten med inskriptionen:
"Kata gjorde dessa kummel efter Sven, Ballungs son, sin make. Han var den främste bland tägnar". (Tägnar är en militär titel för män i kungens tjänst)
Västra Nöbbelövsstenen
Runstenen är av granit och placerad nära Västra Nöbbelövs kyrka,omedelbart utanför den södra kyrkogårdsmuren. Den är kluven på längden i två delar och användes på 1800-talet som grindstolpar vid Västra Nöbbelövs prästgård. Stenen var delad redan 1745, dåden avbildades första gången. En dansk runforskare vid namn Erik Molte tyckte sig se resterna efter ordet "thegn" eller "tägn", som är en hederstitel för män i kungens tjänst. Det är den femte runstenen i Skåne, som nämner hederstiteln thegn.
Inskriptionen lyder: "Toke reste denna sten efter Åke(?) sin broder, en mäkta förnäm".
